elsaice.blogg.se

På två dagar gick det. Ena dagen klagade vi på utlandsvärmen, fukten som var. När jag cyklade hem från jobbet två dagar senare var det höst och mörkt. Sommaren är slut, ellet går mot sitt slut och det är så jävla sorgligt. Jag grät när jag tänkte på det, jag är inte redo för hösten, det har varit det bästa sommare och den ska inte ta slut än, jag är inte redo. Dagarna blir mörkare sakta, minut för minut, vinden blir kyligare, råare och kvällarna kallare. Det räcker inte längre med en tröja utan jackan kanske måste med. 

 

Jag inleder min sista årstid som singel, kanske den mest jobbiga. Nu ska man sitta inne med en kopp te, godis och en film uppkrypen i soffan med sin älskade. Sedan har det snart gått ett år. Vad fan har jag gjort? Precis allt men det känns ibland som ingenting. Vem är jag numera? Vem kanske jag inte vet till hundra procent men jag vet att det är annorlunda och jag vet att jag tycker rätt mycket om henne. 

 

Jag har haft en sommarflört men att känna någon annans kropp mot min, pussa nåon annans läppar och låta någon annan lära känna en och förstå en är mer än jag rer ut just nu. Det är inte värt det. Jag kommer aldrig ha tålamod nog att bli förstådd, ingen känner mig så väl som han gjorde och har aldrig gjort. Det är slitningen mellan hur skönt och bra det är att det blev som det blev och slitningen mellan hur jävla sorgligt det faktiskt är och hur bra vissa saker var. 

 

Men jag går in i en ny årstid. Stärkt och trött. Förra året var bryt punkten på hösten, när jag satt hos en psykolog och grät ögonen ur huvudet och ingen kunde förstå hur dåligt jag mådde eller varför. Det gör ingen fortfarande, eller jo jag gör. Jag är ett orkidé barn, lite känsligare, lite skörare och framförallt så känslig för stämmingar och kroppspråk. Samtidigt så jävla stark. Och sen så jävla liten igen. Sen reser jag mig rak i ryggen och klättrar upp igen. Så länge stegen upp övervägen fallsträckan ner ska det gå. 

 

Så mycket skit och babbel det blev ikväll, kanske är det för att jag är helt slut efter 15 h jobb eller är jag bara i behov av att skriva. 

 

Jag älskar kanske mindre än vad jag gjorde förr. Men mer än du någonsin får veta.