Skrivkramp
Sitter fast. Kan inte skriva en rad. Finns liksom inga ord som längre kan ge rättvisa till allt jag känner och det jag minst av allt vill erkänna är att det är rätt mellanmjölk just nu. Inga livskriser, inga killkriser, inga distansförhållande kriser eller exkriser. Det är bra. Jätte bra.
Luktar in hans underbara doft från hans nacke varje morgon. Har på mig hans tjocktröjor för att att känna hans lukt. Tittar på honom i smyg och ser bara fina saker, inte ett fel kan jag hitta på hans långa smala snygga kropp. Mellan våra andetag och våra ögonblick tillsammans finns bara lycka.
Återkommer när det blir dåligt igen. Men för guds skull hoppas jag att det blir aldrig.
