we don't wanna get out of bed
Hej igen. Dagarna går. Det är upp och ner men mest upp just nu. Men ibland i enamheten, med musiken i lägenheten kommer det smygande, ångesten. Borde göra något, vill inte vara här, behöver förändring. Kan inte hitta på saker och vara i umgänge hela tiden, måste ju kunna vara ensam. Jag hoppas på en kallelse, som kommer lära mig hantera detta. Jag vägrar skämmas. Detta är något som alla går igenom, som någon sa det är bättre att det kommer nu än när du är 30. Jag har det ganska bra, det är inget fel på mig.
Ett år sedan. Känns som igår. Känns som ett annat liv.
breathe me
Fredag. Igen.
Kanske en lite vassare vecka. Eller va fan inte kanske, en otroligt mycket vassare vecka än på länge. En down period mellan mig och käraste, inte helt okonstigt med pressen som ligger och lurar just nu. Men nu är vi back on track. Vi som inte är något ovanligt par, men klarar vi detta ska vi väl överleva allt? Sveriges Migrationsverk, ett skämt!
Men veckan,
Älskar min studiegrupp, klasskompisarna, älskar mamma och pappa, älskar brorsan och tvillingarna som man kan gosa in sig i på låns, älskar Lisa att träna med och älskar Wil.
Denna fredag är motsatsen till många andra. Hopp. Ingen ångest. Bara fylld med lycka. Kan ni känna igen känslan, man är så lycklig och tillfreds med allt att det bara bubblar. Så säker på allt att jag inte ens behöver dricka vin imorgon, eller ja det kanske blir vin men i så fall i mammas soffa framför tvn. Elsa behöver inte vara med överallt, en lärare sa det till mig på gymnasiet. Det läskiga är att hon inte vet hur rätt hon hade.
Fan vad livet rövknullar en. Upp och ner, ner ännu mer, lite upp och sen en raksträcka för att gå spikrat upp.. ni fattar. Man vet aldrig vad man har det, livet alltså. Jag kanske är vain men hur kan livet ena stunden vara så jävla bra för att andra kännas uppäten av ångest.
Har tagit orden på allvar. Gymmet efter skolan, inte lägga mig i allt. Jag tycker jag sköter mig rätt bra. Motivation har nog inte helt hittat mig men jag kanske är på en liten väg att hitta den?
Signerat 2 glas vin.
Saftey Dance
Ikväll blir det vin och rom och cola. Det blir säkert dans, skratt och massa prat. Mycket dunkande och minst ett kärt återseende ute. Obekväm i mina kläder, känner mig inte fin. Men kan inte byta outfitta fler gånger nu. Alldeles för höga klackar som kanske vittnar om att jag får halta hem barfota i natten. Man kan ju inte annat än älska det.
Glad
Har tappat allt om vad motivation heter. Vill inte träna så skiter i det, vill inte gå ut i friska luften så jag skiter i det. I Veckorna puppar jag in mig i mitt tussbo. Dricket te, äter mörkchoklad med havssalt, viker tvätt, lagar goda (och äckliga) middagar, fixar, plockar, tittar på tv program och läser bloggar. Allt i väntan på helgen, då sovmorgon, frallor, middagar, svampplockning, bio, vin och dans med vänner infinner sig.
Jag tänker inte tvinga mig att hitta motivationen. Denna gången får motivationen hitta mig.
Tjurar
Jag tjurar. Någonting börjar smått, smått, smått. Vi är båda envisa som små röda grisar. Jag duschar själv, varmt och ångigt, kanske kommer det några tårar. Han sitter i soffan med datorn och låtsas inte bry sig fast jag vet att han inte kan fokusera på något annat än vad som just hänt. Kommer ur duschen och är ledsnare än innan, ledsen för ett onödigt bråk, för att jag har fått äta själv och för att jag är så jälva trött. Så lägger mig i sängen. Somnar.
Så håller vi på i timmar och i värsta fall dagar. Tills vi har tjurat sönder varandra, oss själva, vårt förhållande och till och med inredningen i vår lägenhet. Ska det behöva vara så? För att vi är två tjurskallar som råkar älska sönder varandra imellanåt.
If you talk to me I'll try to talk to you
Ja, jag ska ge det en chans. Det kanske är lösningen på allt eller början på något ännu större än vad väntat.
Det ska gå. Man ska inte gå såhär. Lyssnar på Mando Diao och Moneybrothers nya, stor besvikelse allt. När jag var 14-20 kunde jag dö för dessa band, följde varenda steg och lyssnade på alla låtar. Är det jag eller musiken som har ändrat, jag vill tro att det är musiken och inte jag. För OH vad tråkigt det skulle vara.
