elsaice.blogg.se

Den här vintern stänger jag in mig. Jag tänder ljus, ljusstakar och kryper ner i soffan under täcket och bara njuter. Av att höra vinden utanför, regnet smattrande på rutorna och att känna hur kylan letar sig in genom springorna i fönsterrutorna. 

 

Jag njuter av att jag sakta men säkert börjar återhämta mig. Topparna är längre och stabilare, dalarna är färre och inte lika fullt så djupa. Men längtan bort är kvar. Vill inte vara här egentligen, vissa dagar går jag upp och gör det jag ska men mer än så är det inte, där tar det stopp. Saknar dom stunderna av eufori bland folk, rök, alkohol lukten, skratt, små tetandes och känslan av sammanhang. Jag saknar det så det gör ont. Rädslan för att om jag inte har det nu, kommer jag någonsin ha det igen, när då? Med vilka? 

 

Men varma bad, tv och kanske lite gott blir höstens måsten. Har inte syndat med alkohol sen halloween vilket är otroligt bra. Slarvar med träningen, i alla fall sista veckan. 

 

Blev besviken på praktiken, "kanske är jag inte ämnad för detta jobbet" eller " du kan kan bli en vacker dag", fan heller. Här sitter vi och läser på i böcker hur man ska bete sig mot sina medmänniskor och människor i sårbara situationer och så får man ett slag i magen av sin egen handledare. Kan jag som en en jävel på människor ha läst av situationen så fel, i så fall är det en av dom få. Detta kommer följa mig resten av utbildningen nu. 

Det är så skönt. Så jävla skönt att ingen annan läser här. Det finns redo för alla i hela världen att läsa men jag har i snitt inga besökare. Vilken jävla befrielser. Som att man skriver för någon annan men egentligen bara skriver för mig själv. Ibland tänker jag att detta ska hittas när jag dör och så ska världen inse vilket geni jag egentligen är, eller inte. Kanske. 

 

Nu är hösten iallafall här, fullt ut och lite till. Det blåser i stan som aldrig förr och just nu ser jag inget slut på det. För ett år sedan satt jag på en veranda i Aus och matade åsnor, hade en farmer skjorta på mig, osminkad och kanske tog ett bad i ån. Mitt ute i fucking ingenstans. 

 

Idag är jag klädd i Weekday från topp till tå, uppsminkad (till och med masacara) och är på väg in till stan för fika med klassisarna. Livet tar som sagt äckliga svängar och det är ett under att man hänger med så mycket som man gör. 

 

Men jag är inte som dom. Även om jag också blir besökt ibland så är jag långt ifrån dom. Jag -är -bättre.