elsaice.blogg.se

Jag tänkte aldrig mer på tröjan. Inte fören jag läste senaste inlägget. Så det betyder nog ingenting.

Är förkyld och lite jävlig, tyckersåjävlasyndommigsjälvattjagvilldö typ. Läste Ove igår och grät, grät för att det finns en Ove i oss alla, för att min pappa är så mycket Ove det går att vara utan att vara Ove. Sen hade jag en Ove klump i magen hela dagen idag plus förkylning. 

 

Min största oro just nu (förutom seminariet imorgon) är att jag har råd att köpa mat och mjölk som blir så gammalt i mitt kylskåp att jag måste slänga det till sist. Medan det finns folk i världen som aldrig äter eller ens kunde drömma om att dricka mjölk och här slänger jag oöppnade gamla förpackningar. Måste göra skillnad. Snart.

Tanzania, sjukhus i januari är iallafall en start.

 

 

I översta lådan i min byrå, längst in hittade jag två t-shirts. Hans. En fullt med hål och rolling stones tryck, den andra en han fick ärva av min bror och som var lite trång i armarna för honom. Dessa två sparade jag när jan åkte men tänkte nog aldrig mer på dom. Kanske grät jag i dom första kvällarna. 

 

Jag satte på mig en i torn om att den var tvättad och min. Den luktade han. Klumpen i magen. Krampen. hugget. Lukten. Kommer ni ihåg att jag skrev att människor inte kan känna igen lukter förens dom känner dom igen. Jag kände den och det kändes som att dom senaste två åren spelades upp i revy framför mina ögon. Det kändes som att han när som helst skulle komma in och säge hey baby och slänga jackan på soffan och hoppa på mig med pussar. 

 

Jag har den på mig. Vet inte vad det betyder. Lukten får mig inte att må bra, det gör ont. Men någonting i mig vill ha det, suga ut det absolut sista av honom. För jag tror seriöst att jag aldrig kommer se honom igen. 

 

Och nu gråter jag. 

Kan vara den bästa låten för människor i hjärtesorg.

 

Jag kan inte räkna mig själv som dom längre. Men jag har en helt ny förståelse för dom, känner med dom, känner känslan i mig och får klumpen i magen när jag ser deras tomma blick och deras tårar sakta rinna ner för kinderna. Jag är en med dom, vi är en hemlig grupp med ett konstigt band som binder oss samma. Och bara dom som har varit där och varit med om det kan vara med och ha förstående för hur det är. 

 

Men som sagt bara dom som är eller har varit där förstår det viktiga och det smärtsamma med dessa textrader. 

 

Aldrig ska jag klaga. Aldrig för att jag har blivit dumpad, lämnad ensam, måste plugga eller jobba. Aldrig ska jag klaga för att jag är ledsen en torsdag eftermiddag eller har ångest en lördagkväll. Kristian Gidlund lämnade världen i tisdags. Och det är orättvisare än någonting annat. 

Ledsen till tårar när jag läser om distansförhållanden och utlandskärlekar som inte håller eller fungerar.

Men blir precis rasande arg när jag läser om de som fungerar och har det bra.

Konstigt det där. 

 

Jag är ju över honom men jag är nog inte över förhållandet. Det var så intensitvt dom där åren, länderna, resorna att jag tror jag smälter och bearbetare det fortfarande. Ledsen och inte över att vi inte kunde få det att hålla och gjorde precis allt fel. Gillade ju ideen om att det skulle fungera.

 

Men jag har hört att du träffat någon, som inte är som jag och jag har hört att du är lycklig nu.

Det kanske jag också blir en dag. 

Nu är det nog över på riktigt.

Detta firade jag ordentligt genom att visa bröna på en brygga på årets grisigaste kräftskiva och att bada naken.

4 kräftor petade jag i mig, en halv påse räkor, några jägershotts, öl och vodka/redbull sedan var jag i gasen. 

Men det var värt det, så värt det. 

Man tror att 18, 19, 20 är roligt, men vet ni vad som är roligare att vara 23-24 (25 och uppåt kan jag inte uttala mig om), när man bor själv, sköter sig själv och har ekonomi till det man vill och tusen fler möjligheter. Att vara 23 och singel slår 22 och vara i ett förhållande med häst längder. 

 

Sen kommer hösten. Oj vad jag kommer klaga och oj vad det "kommer vara synd om mig som är så ensam i mörkret" men jag kämpar på. Om 8 månader är det varmare och ljusare igen. Jag ska träna, praktisera, jobba och göra en rad andra tusen roliga saker som jag inte hade gjort om det hade varit förra hösten.

 

Sen hoppas jag att hans snopp slutar fungerar och att hon gör saker mot honom som han har gjort mot mig så han får känna på hur det känns. Jag skrev "I'm very happy for you and wish the best for you" vad jag menar är jag hoppas ni gör slut, du blir ensam och brinner i helvetet. 

 

Cheers!