elsaice.blogg.se

Efter några otroligt jobbiga veckor med ett brutet förhållande bland annat klättrar jag försiktigt upp till ytan igen. Sakta man säkert, två steg upp och ett tillbaka. Men skönt att ha fått stulen energi tillbaka. Efter noga övervägande med många inblandade parter har jag insett att det kanske har funnits en energitjuv lurandes i min närhet. 

 

I helgen blir det Stockholm. Jag hatar Stockholm men jag åker dit för min bättre hälfts skull, älskade underbara Dennis. Fan vad kul det ska bli, oj vad dansgolvet ska snurra på fredagkväll och vad jag ska njuta av hotellfrukost, shopping och nära, goda, skrattande, energigivande vänner. 

 

Sen kör vi skolan igen och praktik och mer skola. Helt plötsligt kommer det va januari och vi börjar termin 3, oj vad konstigt. 

 

Mätt på kåldomar och alldeles för många hembakta kakor. Trött från bebisgos och stressad över arbetet imorgon. 

Om jag är hälften så pigg som min 85 åriga mormor när jag är lika gamal kommer jag skratta mig lycklig. I helgen ska jag gömma mig, inne och sova kanske dricka kaffe och äta mer kakor. Är redan idag slut och efter imorgon kommer jag vara totalt urladdad för att sedan på måndag ladda om igen. Ska besöka en SYO snart eller VFU planerare och prata om Australien. Kan ni tänka er, vi flyttade nyss hem och snart (väldigt stort kanske) flytta igen. Usch orkar inte ens tänka på allt praktiskt som måste fixas (igen) och inget som säger att allt blir bra bara för att vi flyttar. Såhär kan vi inte hålla på i alla evighet. 

 

Kåldolmar, bebisar, David och mormor - på en torsdag! Blir livet bättre än så? Skulle inte tro det. Imorgon examination och kursavslut. På måndag kör vi igen. Vet inte vad jag vill säga egentligen.

 

Kanske att mitt bland alla besvikelser på liv och männskligheten i allmänt så finns det stunder av hopp och lycka. Där någonstans är jag just nu. Det får man ta vara på. 

 

 

Älskar kyla. Älskar det så mycket, att sova kallt. Har fönstret öppet på vid gavel och bara väntar på att rummet ska kylas ner så jag kan lägga mig och sova. Kanada var bästa, det var så kallt att jag hade långkalsonger och pyjamas när jag borstade tänderna och tog av mig allt precis innan jag hoppade ner i sängen. I sängen hade jag fleecelakan, fleecetäcke och ett duntäcke och där under sov jag som en prinsessa. Kyla ute men inne i min tusskoja var det varmt. Och ensamt. Fy fan vad fin min ensamhet var och vad jag älskde den. 

 

 

 

Skola, vänner, mat, träning, förkylning.

Men saker som håller mig flytande väger upp. Vänner som är bra, drinkkväll, fridrotten, Willy, att få gosa 2 nio månaders bäbisar, mamma och choklad med havssalt. 

Men hemma, hemma i ensamheten blir tankarna så påstridande, så nära och jag kan inte slå bort dom.