Älskar.
Höstens melankoli, det är nått djupt deprimerande och mörkt över hösten. Dagar som blig mörkare och mörkare i snabbare takt med några minuter per kväll. Plötsligt sitter man i mörkret när man tittar på nyheterna, äter middag och till sist kommer hem från jobbet. Men hösten, åh så vacker och så underbar. Att få sätta på sig stövlar, jeans i i färger och jackor, mössor och halsdukar. Att mysa in sig framför tvn i soffan med god middag och efter det en kopp te och kolla på skräptv utan att skämmas eller känna dåligt samvete. Hösten är skuldfri, inga måsten som på sommaren.
Kanske för att jag inte fick uppleva hösten förra året. Och året innan dess var det kanadensisk höst med allt vad det innebär. Snart ett år hemma. Skrämmande vackert. Men mest skrämmande.
Kommentarer
Trackback
