elsaice.blogg.se

Jag tjurar. Någonting börjar smått, smått, smått. Vi är båda envisa som små röda grisar. Jag duschar själv, varmt och ångigt, kanske kommer det några tårar. Han sitter i soffan med datorn och låtsas inte bry sig fast jag vet att han inte kan fokusera på något annat än vad som just hänt. Kommer ur duschen och är ledsnare än innan, ledsen för ett onödigt bråk, för att jag har fått äta själv och för att jag är så jälva trött. Så lägger mig i sängen. Somnar. 

 

Så håller vi på i timmar och i värsta fall dagar. Tills vi har tjurat sönder varandra, oss själva, vårt förhållande och till och med inredningen i vår lägenhet. Ska det behöva vara så? För att vi är två tjurskallar som råkar älska sönder varandra imellanåt.