elsaice.blogg.se

Cirka 10 månader tog det. Det har gråtits, skrattats, ältats, skrikits och fått ett helt nytt liv på köpet.

För cirka fyra månader sedan slutade jag bry mig, mitt liv hade kommit till en punkt där allt var så jävla bra, nästa för bra. För två veckor sedan i en rom och cola fylla hittade jag hans ögon i vimmlet. Idag är jag så betuttad som jag sa att jag aldrig igen skulle bli. Betuttad och så jävla rädd att släppa någon in under skinnet, ge allt av det finast jag har som jag har byggt upp det senaste året. Vill inte att någon ska rasa det igen. Orkar inte få allt raserat och sönder sparkat. Är så över att känna så och veta att det gör så ont. Därför är det så svårt att lita på någon. Men när han tittar på mig och kallar mig sin tjej kan jag inte hjälpa att gilla det även om jag säger att han ska sluta. Och när han läser högt ur min bok för mig innan vi ska sova kan jag inte hjälpa att tänka tanken att jag kan vänja mig vid detta. Vänja mig vid att ha honom där, för han är Så Fin. 

 

 

 

Han heter John.