elsaice.blogg.se

Har låst bloggen. Bara jag som ser, som kommer läsa ett tag framöver. Han nämnade två saker som jag skrivit här, skojade om det. Det är nästintill omöjligt att han har hittat hit, läst och att han sedan skulle skämta om det men jag vågar inte chansa. Han ska inte läsa detta. 

 

Den här bloggen började som en bearbetning, kanske ett hopp om ett bättre avslut (tyckte jag då) men nu har den tagit sig till helt andra dimesioner. Vill skriva för min skull inte för någon annan. För att minnas, älskar att minnas känslor. Tror på det. Tror det är viktigt att dokumentera. Sjukhus dokumenterar alla fysiska sjukdomar då kanske jag på egen hand måste dokumentera det känslomässiga måendet. 

 

Jag vill inte glömma. Vissa saker glöms ändå men lite kan jag kontrollera genom att skriva ner. Inte händelser utan känslorna. Dom är så viktiga, så jobbiga så känsliga. 

 

Han jag träffar tycker jag fortfarande om. Mer och mer. Fortfarande försikitgt. Vi öppnade och nosade på the X-file igår. Jag mår illa när jag hör, vill inte veta. Vill inte heller berätta för även om Wil och jag är så över och jag aldrig vill eller kommer träffa honom igen vill jag inte att han ska veta. Har inget dåligt att säga, vill inte få honom att må dåligt vill inte smutskasta Wil och inte sätta mig själv i en marty situation. 

 

Någonting inom mig gick sönder när vi gjorde slut. Någonting rasade samman och jag blev så jäkla sårad. Det är inte det att jag inte kommit över Wil för det har jag. Det är mer att jag kanske inte har läkt helt än.