Angie

Jag kände en kille som hette Andy. Det var när jag bodde i Kanada och vi träffades på den lokala puben. 
Han hade sin hund Tundra i bilen och vi körde hem min kompis Jemma, sen skulle jag köra och höll på att köra på en räv. Mitt ute i natten på Kanadensiska vägar, mörkt och skog. 
 
Jag var iallafall fast. Han var en bum. En skibum, nej en drugbum. Jag var och är så emot det och tänkte att jag kanske kan vara den som får honom att sluta, sluta, nej det fanns inte på tal han var uppväxt med detta. Det var inget konstigt. Tvätta är tråkigt - detta gör det roligare. 
 
Allt tyckte jag var töntig som gjorde en grej av det. Att jag inte vill träffa honom när han gjorde det, även om jag självklart gjorde det ändå. Ingen karraktär och alldeles för små förälskad.
 
Iallafall, när han efter jag hade varit där väntade på att jag skulle åka hem planerade jag vår framtid ihop. 
En kväll måste någonting ha hänt så när jag satte mig i bilen och körde hem, nerför ett stup och upp för ett annat spelades Angie på radion.
 
Det var första gången jag hörde låten och blev fast med en gång. Det var ju om oss, om min Andy, min Angie. 
Vi sågs några gånger efter det. Men han lät det rinna ut ur sanden. Det är tre år sedan och han gör säkert precis samma sak då som nu. 
  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0