elsaice.blogg.se

Här kommer den äckliga bistra sanningen. Det är slut. Vi som skulle leva ihop för evigt, skaffa barn kanske döpa det till Svea efter min mormor. Ha en Golden Retriver och köpa hus och bygga pool. Vi har i två år planerat resten av våra liv tillsammans. Ja, jag hör hur naivt det låter när jag säger det, men ni vet väl själva hur det är att vara kär, att vara så kär att det bubblar ur öronen och man har tunnelseende för en person. 

 

Men det gör så ont. Jag kan inte äta, sova eller tänka och just nu funderar jag på om jag någonsin kommer kunna gå upp ur sängen igen. Min kropp värker men jag vet inte om det är den fysiska eller psykiska smärtan som är värst, klumpen i magen eller oron som värken ut i lederna. 

 

Jag ligger i foster ställning och gråter, en speciell sorts gråt som jag tidigare bara har sett 2 åringar som inte får som dom vill göra eller folk på film. En gråt när jag slänger mig handlöst i sängen med huvudet ner i kudden och gråter tills kudden är täckt med tårar och snoret hänger ner från näsan.Hulkar och skriker om vartannat. All självrespekt är som bortblåst, jag skriker "ta mig tillbaka", "bara älska mig" så fort jag får chansen. Men han är stenhård. Iskall. Fast jag vet att han egentligen har svårt att stå emot, gör han det. Med bravur. 

 

Jag är tom. Ett vandrande lik, kanske levande död. Nej, mer död än levande. 

Har stunder när jag bara stirrar rakt ut i luften och tänker att jag kommer aldrig klara mig ur detta. Eller jag kommer aldrig klara mig levande ur detta. 

 

Det är som min bästaste vän i hela världen har dött och jag kommer aldrig se honom mer. Han flyttar hem, till landet som är så långt bort från Sverige som du möjligt kan komma. Mannen jag har spenderat varje dag med i två år, rest jorden över, sovit med varje natt, berättat allt för. Han som känner mig mest av alla i hela världen, vet mina djupaste hemligheter, mina värsta vanor, kan min kropp utan till - alla födelsemärken, kurvor och älskar det. Han kan inte vara med mig längre. 

 

Ni förstår inte hur ont det gör.