elsaice.blogg.se

Jag trodde jag var ute ur bubblan. Av skit. Det blev nyår, skratt, skidåking och en helt fantastisk vecka. Det var hemma, tre dagar av att tro att jag är på gång nu. Detta är mitt år, mitt golden year då jag ska orka upp på morgnarna, träna, äta och ha ett normalt liv. Tre dagar varande det, idag är det 8 januari, åtta dagar in på nya året och idag har jag legat i sängen igen. Gråtit.

 

Är det ett destruktivt förhållande? Vad nu det ens är. Är så trött på att känna såhär, pendla mellan trygghet och panik. Vet verken ut eller in eller vad jag vill eller inte. Kan inte leva utan och kan inte leva med. Jag kommer vara tvungen att leva utan men det är upp till mig om jag ska leva utan tillsammasn eller ännu mer ensam. Att vara ensam, så jävla rädd för det. Tror jag skapar min egen ensamhet, är så rädd för att bli det så jag blir det. 

 

Så jävla äckligt flummigt. Orkar inte. Egntligen är det enklaste kanske att kasta ut det gamla och låta det nya komma in. Men det är nog det svåraste känslomässigt. Tyvärr kommer det nog hända förr eller senare.