Nytt. Liv.
Det gick så bra.
Eller bra och bra.
Men vi stod vid busshållsplatsen grät, tog på varandra, pussades så det smakade salt i munnen och kramades så hårt så hårt. Jag borrade in min näsa i glipan mellan hans jacka och tröja i nacken och bara luktade in det sista. Människor kan inte komma ihåg lukter fören man känner den igen, så jag hoppas att jag får det. Det måste bli så.
På kvällen kom stödgrupp i from av tre tjejer. Vi tittade på p.s i love you och grät i kapp.
Sedan har veckan gått bra, det har varit full fart - kanske därför har bara varit hemma och vänt och sovit.
Men idag kom det, söndags ångesten, längtan, tårarna brännande bakom ögonlocken och saknad saknad saknad.
En sån saknad som gör så ont att man nästan krampar med kroppen och måste göra ifrån sig små ljud.
Kom tillbaka. Jag älskar dig.
Kommentarer
Trackback
