Utkast till ett brev
Sitter i badet. Skriver och lyssnar på Winnerbäck, äckliga klyscha som man är.
Den här våren och sommaren är öppnat för precis vad som helst, ändå dras jag till honom. Måste
sätta ner foten, hellre grisar charter resa med min tvillingsjälv Dennis än tvåsamhetssemester över halva
jordklotet.
Förhoppningsvis kan man leva i tvåsamhet och åka på romantiska semestrar resten av livet, just nu tror jag det är meningen att leva. Och om det innebär att vara full, ha bakis ångest och inte tänka på någon annan än mig själv är det precis det jag tänker göra. Det andra kan jag göra sen, var det någon smart människa som sa att man ångrar bara sådant man inte ha gjort.
Kanske ångrar jag friheten, kanske kärleken? Men är det skrivet i stjärnorna, om det är ödets vilja så kommer det sluta bra ändå. Just nu orkar jag inte kämpa för det. Vill leva själv.
Detta var mitt brev till dig. Men du kommer inte läsa det.
Kommentarer
Trackback
