elsaice.blogg.se

För tre år sedan var jag i Kanda. Det snöade. Jag var mullig, ångestfylld och glad. Ganska bekymmersfri.

För två år sedan satt jag på en veranda mitt ute i ingenstans i Australien. Matade åsnorna, sprang långa rundor, drack Nescafe, åkte motorcykel och var livrädd för ormar. Sa jag att jag bodde i en husvagn. Jag hade inga planer på att komma hem. 

För ett år sedan var jag ett vrak. Fylld med känslor om de senaste åren som inte hann smälta. En pojkvän som hatade landet. En utbildning som tog all energi. Det var då någon för första gången under mina 22 levnadsår satte ord på allt jag någonsin känt. Du har ångest Elsa. En sådan lättnad. Mycket jobb, gråt och terapisamtal som ännu inte är färdiga. 

Iår är jag smal, själv och lycklig. Påväg till Tanzania. Ångesten hälsar fortfarande på då och då men den är hanterbar. Även om jag har lite kvar att ta tag i får det ligga på is ett tag. Om ett år till går jag ut och är färdig, kan börja om på nytt igen.

 

Jag tittar på bilderna om och om igen. Är det ens jag? Är det hon jag känner, hon som är jag?

2010