elsaice.blogg.se

I översta lådan i min byrå, längst in hittade jag två t-shirts. Hans. En fullt med hål och rolling stones tryck, den andra en han fick ärva av min bror och som var lite trång i armarna för honom. Dessa två sparade jag när jan åkte men tänkte nog aldrig mer på dom. Kanske grät jag i dom första kvällarna. 

 

Jag satte på mig en i torn om att den var tvättad och min. Den luktade han. Klumpen i magen. Krampen. hugget. Lukten. Kommer ni ihåg att jag skrev att människor inte kan känna igen lukter förens dom känner dom igen. Jag kände den och det kändes som att dom senaste två åren spelades upp i revy framför mina ögon. Det kändes som att han när som helst skulle komma in och säge hey baby och slänga jackan på soffan och hoppa på mig med pussar. 

 

Jag har den på mig. Vet inte vad det betyder. Lukten får mig inte att må bra, det gör ont. Men någonting i mig vill ha det, suga ut det absolut sista av honom. För jag tror seriöst att jag aldrig kommer se honom igen. 

 

Och nu gråter jag.