elsaice.blogg.se

När två blir en. När två starka viljor, personligheter och rutiner skall sammansvätsas i ett nytt liv med nya rutiner, komprimsser och "inte som jag brukar göra" blir det krock. Ibland frontalt, rätt in i varandras fronter krockar vi i 100 km/h och ingen verkar ens trycka lite på bromsen. 

 

Tröttsamt är vad det är. 

 

Men nu är smekmånaden över. Dom där månaderna när allthangörärsåsupergulligtochjagkommeraldrigstöramigpåhonom. Aja tjena vad det störs på både det ena och det andra. Det är nu dom här månaderna när vi ska hitta vårt flow, balansen mellan krock och flyt. Mest är det flyt men när det bråkas bråkas det rejält och det tar på krafterna. Tar av energi jag egentligen inte har därför blir min reaktion att fly, avsluta och bara lägga ner för jag-orkar-inte. Tror vi är på väg ur det, vi börjar lära känna varandra i bråken, varandras beteende och jag försöker ransaka mig själv i att välja mina strider. 

 

Ja är ingen bråkis längre. Har kanske varit, men oj vad jag har vuxit. Jag har nog eller jag har en lång väg kvar men jag är en liten bit på vägen. 

 

Men samtidigt som jag saknar den där pirriga perioden i magen varje gång han skulle komma, blygsmaheten i varandras närhet, alla steg för att verka perfekt och kan inte sluta pussa på honom gillar jag detta också. Tryggheten, känna varandra och sträva mot mål tillsammans, allt blir så mycket bättre när man är bekväma med varandra.